Från turkosa stränder till vulkaniska höjder

Att planera en resa till Mexiko kräver mer än att välja ett datum och boka ett flyg. Landet är enormt och variationsrikt – med dramatiska skillnader i klimat, natur, säkerhetsläge och kulturella evenemang mellan olika regioner. Den bästa resperioden beror på vilken del av landet du vill besöka, vilka naturupplevelser du söker, vilka festivaler du vill uppleva och vilka säkerhetsaspekter du behöver ta hänsyn till.

Även om Chichén Itzá lyfts upp som ett obligatoriskt stopp under nästan alla Mexiko-resor (och ja, det är också fantastiskt), har jag en annan plats som en av mina personliga favoriter. Efter att ha besökt fornlämningar kors och tvärs över Mexiko står det klart: ett av Yucatánhalvöns minst utforskade men samt historiskt signifikanta områden, Puuc-regionen, ligger bara en timme från Mérida och här är besökarskaran betydligt mindre.

Ruta Puuc börjar i den massiva ruinstaden Uxmal och skär sedan genom djungeln mil efter mil. Nya rön visar dock att Puuc-regionen hade ett betydligt större inflytande än man tidigare trott. Här nådde mayakulturen sin absoluta tekniska kulmen under en period som sammanfaller med den svenska vikingatiden – men medan vi byggde i trä och lera, reste man här städer i sten och betong som storleksmässigt utmanade dåtidens London och Paris.

Mexico City är en stad som tvingar dig att använda alla de där utslitna klyschorna jag lovat mig själv att aldrig skriva. Staden av kontraster. Staden som aldrig sover. Staden där allt kan hända. Det är irriterande, men det är sant.

Och när Guide Michelin – själva ur-klyschan i matvärlden – till slut rullar ut sin röda matta över den skrovliga stenbelagda trottoaren, då blir berättelsen om dessa ytterligheter plötsligt personlig. För i den här staden ryms hela det mänskliga spektrat mellan en dämpad, svartklädd koreografi i lyxiga Polanco och ett svettigt, enastående kaos i det lätt skamfilade San Rafael. Vi pratar så klart om El Califa de León, världens första street-tacobar med en Michelinstjärna.

Glöm den prydliga brittiska skan med sina schackrutor och kostymer. I Mexiko föddes skan på gatan, i studentrevolterna och i de slitna förorterna. Det här är historien om musikstilen som aldrig lärde sig sitta still, om legender som ”El Chino” och om banden som gick från punkig anarki till att bli folkkära ikoner – på gott och ont.

Lucha libre betyder ordagrant ”fri kamp”, men i Mexiko är det ett folkligt spektakel som bär en hel nations identitet på sina axlar. Bakom de färgstarka maskerna döljer sig en unik värld där akrobatik och muskler möter urgammal mytologi och låter kampen mellan gott och ont utspelas inför publiken. Som landets näst största sport efter "futbol" (icke-amerikansk-fotboll) är lucha libre ett kulturellt fenomen som inte bara dominerar arenorna, utan även har inspirerat allt från internationellt mode och gatukonst till modern popkultur.